Prestandajustering av programvarudefinierade nätverk

Programvarudefinierade nätverk (SDN) i Windows Server 2016 består av en kombination av en nätverksstyrenhet, Hyper-V värdar, gatewayer för programvarulastbalanserare och HNV-gatewayer. För justering av var och en av dessa komponenter, se följande avsnitt:

Nätverksstyrenhet

Nätverksstyrenheten är en Windows Server-roll som måste vara aktiverad på virtuella datorer som körs på värdar som är konfigurerade att använda SDN och styrs av nätverksstyrenheten.

Tre nätverksstyrenhetsaktiverade virtuella datorer räcker för hög tillgänglighet och högsta prestanda. Varje virtuell dator måste vara storleksanpassad enligt riktlinjerna i avsnittet rollkrav för SDN-infrastruktur för virtuella datorer i avsnittet Planera en programvarudefinierad nätverksinfrastruktur .

SDN-tjänstkvalitet (QoS)

För att säkerställa att trafik för virtuella datorer prioriteras effektivt och rättvist rekommenderar vi att du konfigurerar SDN QoS på de virtuella arbetsbelastningsdatorerna. Mer information om hur du konfigurerar SDN QoS finns i avsnittet Konfigurera QoS för en virtuell klientdators nätverkskort .

Hyper-V värdnätverk

Vägledningen i avsnittet Hyper-V nätverks-I/O-prestanda i guiden Prestandajustering för Hyper-V-servrar gäller när SDN används, men det här avsnittet innehåller ytterligare riktlinjer som måste följas för att säkerställa bästa prestanda vid användning av SDN.

Teamindelning för fysiskt nätverkskort (NIC)

För bästa prestanda och redundansfunktioner rekommenderar vi att du konfigurerar de fysiska nätverkskorten så att de är teamindelade. När du använder SDN måste du skapa teamet med Switch Embedded Teaming (SET).

Det optimala antalet teammedlemmar är två eftersom virtualiserad trafik sprids över båda teammedlemmarna för både inkommande och utgående riktningar. Du kan ha fler än två teammedlemmar; inkommande trafik sprids dock över högst två av adaptrarna. Utgående trafik kommer alltid att spridas över alla nätverkskort om den dynamiska belastningsutjämningens standardinställning är konfigurerad på den virtuella växeln.

Inkapsling av laster

SDN förlitar sig på inkapsling av paket för att virtualisera nätverket. För optimala prestanda är det viktigt att nätverkskortet stöder maskinvaru avlastning för inkapslingsformatet som används. Det finns ingen betydande prestandafördel för ett inkapslingsformat över ett annat. Standardformatet för inkapsling när nätverksstyrenheten används är VXLAN.

Du kan avgöra vilket inkapslingsformat som används via nätverksstyrenheten med följande PowerShell-cmdlet:

    (Get-NetworkControllerVirtualNetworkConfiguration -connectionuri $uri).properties.networkvirtualizationprotocol

Om VXLAN returneras för bästa prestanda måste du se till att dina fysiska nätverkskort stöder VXLAN-aktivitetsbelastning. Om NVGRE returneras måste dina fysiska nätverkskort ha stöd för NVGRE-uppgiftsavlastning.

MTU

Inkapsling resulterar i att extra byte läggs till i varje paket. För att undvika fragmentering av dessa paket måste det fysiska nätverket konfigureras för att använda jumboramar. Ett MTU-värde på 9234 är den rekommenderade storleken för antingen VXLAN eller NVGRE och måste konfigureras på den fysiska växeln för de fysiska gränssnitten för värdportarna (L2) och routergränssnitten (L3) för de VLAN som kapslade paket skickas över. Detta inkluderar nätverken Transit, HNV Provider och Management.

MTU på den Hyper-V värden konfigureras via nätverkskortet och nätverksstyrenhetens värdagent som körs på Hyper-V-värden justeras automatiskt för inkapslingskostnaderna om den stöds av nätverkskortdrivrutinen.

När trafiken kommer ut från det virtuella nätverket via en gateway tas inkapslingen bort och den ursprungliga MTU:n som skickas från den virtuella datorn används.

Enkel rot-I/O-virtualisering (SR-IOV)

SDN implementeras på den Hyper-V värden med hjälp av ett tillägg för vidarebefordringsväxel i den virtuella växeln. För det här växeltillägget för att bearbeta paket får SR-IOV inte användas på virtuella nätverksgränssnitt som har konfigurerats för användning med nätverksstyrenheten eftersom det gör att VM-trafik kringgår den virtuella växeln.

SR-IOV kan fortfarande aktiveras på den virtuella växeln om så önskas och kan användas av virtuella datornätverkskort som inte styrs av nätverksstyrenheten. Dessa SR-IOV virtuella datorer kan samexistera på samma virtuella växel som nätverksstyrenhetsstyrda virtuella datorer som inte använder SR-IOV.

Om du använder 40Gbit-nätverkskort rekommenderar vi att du aktiverar SR-IOV på den virtuella växeln för SLB-gatewayerna (Software Load Balancing) för att uppnå maximalt dataflöde. Detta beskrivs mer detaljerat i avsnittet Software Load Balancer Gateways .

HNV-gatewayer

Du hittar information om hur du justerar HNV-gatewayer för användning med SDN i avsnittet HVN Gateways .

Software Load Balancer (SLB)

SLB-gatewayer kan bara användas med nätverksstyrenheten och SDN. Du hittar mer information om hur du justerar SDN för användning med SLB Gateways i avsnittet Software Load Balancer Gateways .